Blue Mountains-Down Under

Tja hur börjar man en sådan här berättelse? Med nerresan? Nä, den är ju inte särskilt kul att berätta om, 30 timmar på en trång flygmaskin. Är det värt det? Ja, absolut dyker direkt upp i mitt huvud. För klättringen i Australien och Blue Mountains bjuder sannerligen på något unikt och behagligt som få andra ställen kan stoltsera med. De har kanske inte de längsta lederna eller de allra rakaste sprickorna men vad gör väl det? Man kan dessutom alltid klättra oavsett väder. Förvisso regnar det inte särskilt mycket och gör det det så torkar det upp blixtsnabbt men det finns dessutom alltid klippor som är skyddade under stora överhäng. Kanske inte de lättaste lederna men ändå. En enorm variation av både sport, mix och tradleder finns i de flesta grader. Då det inte alltid finns naturliga säkringsmöjligheter på sandsten har man här något unikt. ”The carrotbolt...” Vad är det undrar några. Det är en vanlig enkel maskinbult som filats ned till formen av en morot (utom huvudet). Den slås sedan in i ett förborrat hål (underdimensionerat) i klippan. För att ha någon användning av dessa ”bultar” måste man ha med sig s.k. ”brackets”, eller rättare sagt hängare. Dessa träs över bulthuvudet och klipps sedan (nästan) som en vanlig borrbult. Dessa hängare har man företrädesvis i sin kritpåse och de plockas fram vid behov. Det fungerar även med vajerkilar som träs över bulthuvudet. Detta kan vara otroligt bökigt, nästan som att lägga en kil vid ett trängt läge, och jag vill understryka att det inte känns som en vanlig ”clip ’n’ go” led. Fördelen är att de syns mindre än vanliga hängare och mer ger känslan av tradled. Dock finns en mängd traditionella sportleder med vanliga hängare för de som föredrar det!

Porters Pass Blue Mountains Wentworth Falls Blue Mountains

Blue Mountains är egentligen inget vanligt berg. Det är en högplatå där vattnet genom årmiljonerna har skapat enorma canyoner med branta klippsidor i sandsten. Kvaliteten på stenen är mycket varierande och lika ofta lös och smulig som utmärkt. Dock tenderar de flesta klätterklippor så klart att vara av den senare sorten även om det, speciellt vid längre leder, ofta finns något ”band” av lösare sten. Detta bör man räkna med. Klippfärgen varierar kraftigt men är ofta vackert orange och gul eller ibland grå. Klipporna är oftast vertikala eller brantare. Detta är svagheten (eller styrkan beroende på hur man ser på det) hos ”The Blueis”. Det finns ganska få leder, relativt sett så klart, som är lättare än 16 eller en svensk grad 5+. Ska man vara där en längre tid så får man leta lite eller förbättra sig! Man hittar alla sorters klättring, långa och korta leder, fina spricklinjer, en multitud av arêter och diedrar, crimpleder, juggiga överhäng med fullständigt otroliga greppformationer! Det enda som det finns lite mindre av är svaleder.

Three Sisters i Katoomba

Då jag har den stora fördelen av att ha goda vänner som äger ett hus mitt i ”prime” klätterdistriktet Blackheath hade jag alltså tak över huvudet, en kyl full av kall öl och dessutom en solveranda att avnjuta dessa på efter hårda klätterdagar under hela min vistelse. Som ni förstår är det en svårslagen kombination. Då stenen bjuder på ganska friktionsrik och sträv yta sliter det hårt på fingertopparna och efter ett par dagar är man ganska mör. Då finns massor av annat att göra om man så vill. Vandra eller cykla på vackra stigar, hänga på cafét, besöka grottor eller varför inte Sydney. Listan kan förstås göras mycket längre.

Links Rd Blackheath Links Rd Blackheath Hanging Rock

Själv hann jag under min senaste vistelse, klättra knappt 60 leder här och i Sydney och jag tänkte berätta lite om de bästa av dem och några av de områden jag besökte. Men först kanske jag snabbt måste beskriva deras gradsystem. Det kallas Ewbank systemet efter att klättraren John Ewbank introducerade det, på 60-talet tror jag. Ett fullständigt genialiskt graderingssystem i all sin enkelhet. Ett mysterium att detta inte är världsomspännande. Det går från 1-34 i dagsläget och ökar ett nummer i taget. Inga plus eller minus normalt. 18-19 motsvarar ca grad 6, 23-24 grad 7 o.s.v. Alltå mindre steg än vad vi har i vårt system. Mycket enkelt.

Jag börjar med några riktiga klassiker på Mt Piddington. Detta är i högsta grad tradterritorium och här finns ett par hundra leder, många riktigt bra. Denna klippa ligger straxt utanför byn Mt Victoria.

Joseph**, grad 14, 56m

Det här är en liten pärla i det lägre registret. Fin sprickklättring leder upp till ett hörn och vidare upp via face till hylla. Sprickor leder upp till nytt brant hörn och bjuder på en spännande avslutning!

Flake Crack***, grad 17, 28m

En riktig klassiker! Kanske en av de bästa i sin grad i hela Blueis. Namnet beskriver egentligen leden sin helhet. Klättring upp på ett block leder upp till ett gigantiskt solitt flak, lägg en säkring så högt du kan och kör! Laybacka och friktionsklättra med fötterna upp till toppen av flaket, stanna inte för att säkra förrän du är uppe. Inget för fötterna. Här slutar egentligen replängd 1 men det är bara att köra vidare på repa 2. Här följer man en spricka snett upp höger mot ett överhäng. Upp och runt det och du är hemma. En fantastiskt led!

Eternity***, grad 18, 30m

Motsvarigheten till föregående led för sin grad. Leden följer en spricka i sin helhet och denna går som i en kurva till toppen. Ypperliga säkringsmöjligheter och njutning varje meter från start till mål! Inget som är särskilt svårt men avsaknaden av bra vilor gör att det är spännande hela vägen.

Judas-Messiah Connection**, grad 19, 35m

En höjdarled som har har lite av allt. Några moves leder upp till en arête, följ denna upp till en spricka i ett hörn som sedan klättras i någon form av layback stil (crux). Detta leder till ett tak som forceras på stora grepp upp till spricka som leder vänster och upp till toppen.

Zack på On the Edge, 22 Dave på Like a Cut Snake, 21 Like a Cut Snake, 21

Följande två klippor ligger på promenadavstånd från Blackheath men i motsats till föregående klippa har Centennial Glen i princip endast helbultade leder och är ett av sportklättrarens meckan. De flesta klippor är mycket överhängade och skyddade från regn. Här finner vi t.ex. Wave Wall som för evigt kommer att påminna oss om 2004:s tragedi med leden Tsunami, grad 29. Dock finns andra mycket fina leder såsom följande:

Sam Berry på Tsumani, 29 Dave på Walking Wounded, 23 Sportklättring, Boronia Point

Split Wave***, grad 23, 15m

En riktigt brant och juggig led! Här gäller det att klättra fort för att inte pumpa ur. Upp till takpartiet (inte så lätt som det ser ut, men så hade vi precis sett Samantha Berry, en av Australiens främsta, klättra den), hälkroka och flytta ut vänster och över till OK vila innan du avlutar upp i hörn. Mycket fin!

Rubber Lover**, grad 25, 15m

Fin led med sjukt namn... Många värmer upp på denna (!) då crimpcruxet inte kommer förrän precis i slutet, men vilket crux! Klättra fort upp dit på relativt goda grepp men brant och med långa sträckningar. Crimpa sedan för livet! I alla fall om du är tradklättrare som jag J.

Inte långt ifrån föregående klippa ligger ytterligare en sportklippa, Shipley Upper. När man går här imellan ska man försöka hitta ”Lady of the Glen”, en trädrot på stigen i formen av en fyllig kvinna... Trampa inte på henne! Shipley är mycket populärt men man bör nog hålla sig borta härifrån under varma sommardagar då solen gassar under större delen av dagen.

The Lardy Ladys Lats***, grad 23, 25m

En klassiker här som håller grad 19 upp till första ankaret där det sedan brantar på ordentligt upp till toppen. En klurig layback sekvens med dåliga fotsteg bjuder på cruxet.

För att återgå till det lite mer tradorienterade leder förflyttar vi oss till andra sidan Blackheath till Mt Boyce. Här finns dock leder av alla de slag men med lite mer äventyrliga inslag J.

Gently Mine & Pig Iron Slaughter Glenn på Firebug, 17 Dave på Walking wounded, 23

Gently Mine**, grad 14, 25m

En riktigt fin led med överkomlig grad. En sann njutning att greppa den mjukt rundade sandstenen utmed en vacker spricklinje. En något runout start leder till sprickan som sedan följs till toppen. Frågan är bara varför den inte har tre stjärnor?

Pig Iron Slaughter**, grad 21, 30m

En topp led som nästan i sin helhet följer en arête till samma ankare som föregående led. Tillsammans med två friendplaceringar i början är den mycket välsäkrad med carrots hela vägen upp. En ”balansig” led som arêter ofta är och som inte alls kräver mycket kraft.

Spoilt Brats and Gash Attacks***, grad 21, 40m

Första replängden är egentligen en transportsträcka upp till det ”göttiga” och här bör man inte trilla. Dåliga säkringar och traversering. Väl uppe på första stand är det dock bara att köra på. Nästa repa är helbultad men man kan komplettera med någon kamsäkring i början under flaket om man vill. En kort travers med en lång sträckning till en crimper bjuder på cruxet och sedan följer man flaket runt till juggar med allsköns moves! En härlig led som man bör använda långa slingor på för att undvika repdrag. Brant och ihållande J.

För att berätta lite om en klippa som ligger lite längre ifrån Blackheath flyttar vi oss till Cosmic County som ligger på andra sidan bergen. Lite klurigt att hitta till men väl värt besväret. En blandning av alla kategorier klättring med övervägande leder som säkras med i huvudsak carrots. Ett antal sprickor finns såklart men det här är dock ”crimp county”.

Peter på Interstate 31, 17 Peter på The 80 minute hour, 18

Interstate 31***, grad 17, 25m

Troligtvis en sann klassiker men då jag själv klättrade den efter regn fann jag hela (jam) sprickan täckt av sand L. Graden blev då mer som 19 eller 20! Dock en mycket fin linje där man bör ta med så många #2 och #2,5 friends som möjligt.

The 80 Minute Hour***, grad 18, 30m

En av mina absoluta favoritleder! En mycket klurig boulderstart som kräver spottning leder upp till en arête och vidare till en hylla. Hela leden säkras med en blandning av friends och carrots. Efter hyllan förflyttar man sig ut vänster (bara luft under) på fina grepp och goda säkringar. Underbar exponering och position!

Mindblower***, grad 20, 15m

Hörs nästan på namnet att det här är en kanonled. Man traverserar in på tunna lister och passerar ett par carrots (markfallspotential) innan man når en tunn spricka med fina placeringar. Man klättrar dock främst på lister. Solid för sin grad.

Jag kan dessutom inte låta bli att nämna följande två multipitch leder vilka ligger på Celebrity Crag respektive Lower Shipley straxt utanför Blackheath.

Unearthed***, grad 20, 110m

En relativt ny led på 4 replängder. Rätt lätt för sin grad, mer som en grad 18 men med routefinding problem och några lösa partier som krydda! Kruxet var nästan att komma ifrån marken. Första repan följer ett hörn med enorma formationer och stora grepp. Efter standplatsen kliver man upp i fortsättningen av hörnet, upp under ett tak och travers höger under detta, akta så att inte fotstegen lossnar... Upp i en spricka till en stor hylla. Därefter följer man sprickor över några mothäng och passerar lös klippa. Sista repan går upp på en fantastisk arête som enligt guideboken skall vara runout, detta fann inte vi. Mycket fin led som dock kräver en del ”bushbashing” för att ta sig ut igen.

Clockwork Orange***, grad 20, 60m

Ligger som du kanske förstår en nivå under Shipley Upper. En 30 meters firning i ett vatten fall tar dig ned till rätt nivå och sedan är det en kort promenad till insteget. Första repan följer en, till en början, tunn spricka i ett hörn, därefter under ett tak där första standplatsen är. Håller ca grad 18. Nu kommer den fina repan där först taket forceras (ej crux) och sedan ett överhängade och pumpigt hörn som klättras snett uppåt vänster. Här gäller det att stämma friskt och säkra endast när du har en bra viloposition. En mycket fin led!

Dave på Unearthed, 20 Dave på Unearthed, 20

Avslutningsvis kan jag nämna att om man är mindre lyckligt lottad än jag vad gäller boende i Blue Mountains kan man campa gratis vid Mt York eller nere i Megalong Valley. Det senare innebär dock en resa 2 gånger varje dag på en lång och mycket kurvig väg! På båda platser finns toaletter men ej vatten. Annars finns där camping med alla faciliteter i Blackheath och Katoomba m.fl ställen.

Jag har berättat om ett urval av klippor i området och ett fåtal leder. Man ska veta att endast i Selected guidebook finns 36 olika områden och 1930 leder! Själv besökte jag 13 olika områden och klättrade ca 55 leder. De flesta av mycket hög kvalitet. Man kan klättra här året om men med skillnaden att under vintern försöker man hitta soliga klippor och på sommaren skuggiga! Bäst är väl egentligen vår och höst då temperaturerna är mer humana.

För att kunna besöka flertalet av klipporna behöver man bil men det går att ta sig till ganska många med tåg eller buss men med en häftig promenad från stationen. Lifta är ju också ett alternativ.

Blue Mountains är ett av Australien främsta klätterområden det står helt klart. Övriga större områden är så klart Arapiles i Victoria, Mt Buffalo också i Victoria, Point Perpendicular utmed N.S.W. kust och Flinders Ranges i South Australia. Massor av andra områden finns men jag nöjer mig med att nämna dessa. Allt jag kan säga är att har du möjlighet att åka hit så gör det snarast! Du kommer inte att ångra dig.

Peter North, Northbound Adventures